"Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande."
Så lyder den tionde av de publicitetsregler som Press, Radio och TV kommit överens om. I mordfallet i Malmö i december, där en 26-årig man föll offer fick medierna bekymmer. Gammelmedierna fick göra svåra avväganden beträffande hur mycket man skulle lyfta fram information om de inblandade.
Den mördade var homosexuell, det i sig ska enligt regeln inte framhävas om det saknar betydelse i sammanhanget. Det kunde man inte i första skedet avgöra relevansen av. När det några dagar senare framkom att två pojkar häktats - fanns ännu mer att spekulera kring.
Att dra förhastade slutsatser om hatmord ville man inte göra på Sydsvenska Dagbladet. Där följde man en mer restriktiv linje efter att av åklagaren fått höra att motivet var av mer vardaglig karaktär än hatbrott. De nämnde inget senare heller, kan de månne vara av prestigeskäl...
Aftonbladet däremot lade tidigt ut sin bild av motivet till mordet. De ville personifiera förövarna och lyfta fram deras relionstillhörighet, att de bodde i invandrartäta Rosengård, att den ene av pojkarna flitigt bloggade om moral och hur fel det var med homosexualitet. Däremot ansåg man sig ta etiska hänsyn genom att inte publicera citat, vilka man ansåg underlätta att söka fram pojkarnas identitet på internet alltför lätt. Fina ord från Aftonbladet!
Tidningen QX var också generösa med informationen - de anser inte att den hotbild som finns ska förtigas. Att homosexuella ska utstå trakasserier och hot kan bara bemötas genom att man visar verkligheten menar man på QX.
Skillnaden mellan hur medier väljer att tolka de etiska reglerna beror på deras syn på "allmänintresse". Informationens relevans för läsaren är en bedömningssak. Och jag kan bara instämma att jag inte tycker det finns något givet svar på hur just detta fall skulle hanterats.
Jag är en stor motståndare till att skapa mediabilder av hela folkgrupper. Medias genomslagskraft är stark, och även om vi inte tycker att vi påverkas så gör vi det omedvetet. Om vi vill ha ett mer integrerat samhälle, där människor från olika kulturer, lever sida vid sida - då blir chanserna sämre om vi framställer den religiösa tron kopplad till negativa händelser/ageranden. Å ena sida tycker jag därför att vi ska undvika att späda på den bilden.
Å andra sidan är det viktigt att man i medierna vågar belysa de kulturkrockar som finns. Om man blundar för problemen agerar man på fel grunder, eller så görs inte tillräckliga samhällsinsatser för att få bukt med problemen.
Detta är en svår balansgång för den som vill spegla och förmedla vad som händer och sker i samhället.
Aftonbladet har ju sina lösnummer att förlita sig på och har en annan mer tolerant inställning till hur mycket som ska sägas. Samtidigt håller jag med om att sanningen måste fram. Men jag högaktar Svenska Dagbladet som valde att inte publicera informationen om religionstillhörigheten innan det var klart att de två pojkarna var skyldiga. När väl domen har fallit tycker jag däremot att det är rätt att få upp frågan till ytan - för att en förändring ska ske måste problemen belysas.
Dilemmat för gammelmedierna blir allt större efterhand som bloggosfären skriver det som gammelmedierna undviker att skriva. Det blir en ny konkurrens om läsarna. Att låta bli att säga något, och låta människorna själva söka i tveksamma källor kan inte vara rätt väg. Men att falla för bloggosfärens tryck är inte alltid rätt heller. Tidningar som säljer på lösnummer kan ju alltid skylla på att man måste rätta upp den skeva bild som ges i bloggar...
Min hoppfullhet om journalistiken är att den ska belysa samhällsproblem så man får ett bättre samhälle, med en människosyn där alla värderas lika. Och då är min övertygelse att man måste våga lyfta upp problemen - tyvärr krävs det alltmer av personifiering för att nå igenom mediebruset. Att utan en sådan här händelse skriva dag ut och dag in om att vi måste acceptera våra medmänniskor som de är, blir lite uddlöst - och ingen läser för man läser hellre något annat när man bläddrar igenom tidningen.
Så på ett sätt är det rätt att medierna blir mer tydliga och detaljrika i sin rapportering, annars skulle antagligen hatmordet i Malmö gått obemärkt förbi oss allihop. Och då skulle vi inte inse vilka kulturkrockar som finns i vårt samhälle och som kan leda till att liv släcks.
/Lena Sandersson
torsdag 26 februari 2009
tisdag 10 februari 2009
Blogg A - Nyhetsvärdering Händelse 2 av 2
Allmänheten måste informeras
Även om man redan som barn lär sig att man ska vara försiktig när det är halt, så varnar tidningarna för halkrisken. Det tycker väl ingen är underligt. Det varnas i all välmening och väderförhållanden berör ju många.
Nyheten från SMHI via TT i eftermiddags läses rutinmässigt av redaktionspersonalen runt om i landet. I vissa fall plockas den upp via länk till den egna nyhetssajten, i andra fall skriver man egna artiklar utifrån olika vinklar.
Väderleksrapporter anses viktigt för publiken att veta. Om man förvarnas kan man ändra sina planer och därmed undvika olyckor och skada på personer och föremål. Och man kan minska risken för trafikkaos, som i sin tur tar resurser från samhällstjänster och kostar skattemedel. I allmänhetens tjänst informerar medierna. Men, det är ju intresant också - särskilt om man lyckas få till en bra vinkel.
Några vinklar jag funnit är:
Även om man redan som barn lär sig att man ska vara försiktig när det är halt, så varnar tidningarna för halkrisken. Det tycker väl ingen är underligt. Det varnas i all välmening och väderförhållanden berör ju många.
Nyheten från SMHI via TT i eftermiddags läses rutinmässigt av redaktionspersonalen runt om i landet. I vissa fall plockas den upp via länk till den egna nyhetssajten, i andra fall skriver man egna artiklar utifrån olika vinklar.
Väderleksrapporter anses viktigt för publiken att veta. Om man förvarnas kan man ändra sina planer och därmed undvika olyckor och skada på personer och föremål. Och man kan minska risken för trafikkaos, som i sin tur tar resurser från samhällstjänster och kostar skattemedel. I allmänhetens tjänst informerar medierna. Men, det är ju intresant också - särskilt om man lyckas få till en bra vinkel.
Några vinklar jag funnit är:
- Under tisdagskvällen var det mer korta varningar om det oväder som härjat i Frankrike, och som väntas in över södra Sverige.
- E-on går ut via Newsdesk med ett meddelande att man ar bra koll på läget, men att vissa hushåll kan störas av elavbrott. Här handlar det om PR.
- Under onsdagsmorgonen rapporterar DN att ovädret nu nått Sverige, och Polisen förklarar att svenskarna denna gång verkar ha förtått att det där vita kräver försiktighet. Få olyckar har skett än så länge. Lite berömlig vinkel!
- GP skriver om att göteborgarna knapp kommer att märka av vädret, och att fint sportlovsväder väntar. Lite trevligare vinkel!
Och det som är så bra med oväder är att det får konsekvenser, och nyheter om oväder går att kroka på dagarna efter. För det som hänt är ju ännu mer intressant att läsa. Herregud, vilken olycka i Skövde!!! Och så klok den lille pojken var, som gömde sig under klippavsatsen när snöovädret kom! Om djur läser också gärna. Tåligt och tjurskalligt vände highland cattle-djuren baken mot den piskande vinden som drog in över Höganäs kullar! Ja, väder och oväder kommer nog alltid att få oss att läsa tidningen och se på TV- och websändningar.
Men vem vet, än känner jag inte av något oväder - och det kanske blåser över. Men det har i alla fall engagerat såväl journalister som publik.
Blogg A - Nyhetsvärdering Händelse 1 av 2
Martins flytt 1973 blev nyhet 36 år senare
Återigen gryr dagen och jag vecklar ut Hallands Nyheter vid sidan av min kaffekopp på köksbordet. Vad har då hänt i världen och i vår lilla stad, som finns att informera om så här på måndagsmorgonen den 9 februari? Inte mycket nog för en tidning i alla fall.
På förstasidan finns en liten indragare med rubriken ”Oväder förde Martin till Varberg”. Detta är igen nyhet – Martin kom hit redan 1973, med utrustning till Ringhals kärnkraftverk. Sedan dess jobbar han som med underhållet där, har bildat familj och lever ett gott liv i sitt radhus i Varberg.
Redan när jag för en månad sedan när jag i Hallands Nyheter läste om Olga som stortrivs på Ringhals och med livet i Varberg började jag ana ugglor i reaktorvattnet. Under min tid på JMG läste jag bland annat PR, och jag står med en fot i vartdera lägret. Jag brinner för den trovärdiga och allmänintressanta journalistiken och älskar att nå resultat med hjälp av kommunikation. Det är ett dilemma för mig.
För att skapa ett gott anseende bland oss som bor i Ringhalsverkets närhet behöver vi påverkas. Och det sker säkrast enligt Ringhalsledningens syften om de är aktiva. Därigenom påverkas vi av samhällsdebatten kring kärnkraft, av våra grannar och vänner – ibland i ena riktningen och ibland i den andra. Att Ringhals förser Hallands Nyheter med pressmaterial för att skapa detta goda anseende är för mig uppenbart. Samtidigt kan jag inte klandra dem, då jag själv avser att göra samma sak.
Ändå, tycker jag inte att det är rätt att nyttja medierna så, så länge det hade funnits andra saker att skriva om. Jag är övertygad om att det hade funnits annat att ta upp om Hallands Nyheters ekonomi varit starkare. Visst finns det skribenter som inte agerar utifrån det journalistiska idealet, men med min positiva eller kanske naiva människosyn, tror jag att fler hade velat göra det – om de haft resurser att gräva, undersöka och leta för att hitta mer allmänintressanta ämnen.
I Nyhetsdesken, av Bengt Johansson, som för övrigt var en av de fantastiska lärarna på JMG under ht08, framgår kritierna som gör att en artikel slutligen publiceras. Tyngst väger det som kallas ”Intressant för publiken” medan ”Viktigt för publiken” värderas lägre av de som väljer ut nyheterna för publicering. Men också timing och tidningens policy spelar roll.
Det journalistiska idealet innebär att journalisterna vill informera, granska och tolka händelser och skeenden som är viktiga för medborgarna i samhället. Man ska få möjlighet att hålla sig tillräckligt informerad för att kunna agera i demokratin. Detta skriver både Johansson och Marina Ghersetti om när de talar om nyhetsvärdering. Men då ekonomin är en förutsättning att förhålla sig till även för medieföretag, så gäller det att göra en tidning som känns intressant för läsarna, och till en så liten kostnad som möjligt.
Då kan det vara tacksamt att ta emot material från exempelvis Ringhals. Packat och klart, och med en vinkel som gör att man får fram Ringhals verksamhet i ett trevligt sammanhang.
De flesta av oss tycker om att läsa om andra människor, vilket också Johansson visar i texten ”Nyhetsdesken”. Att skapa en vinkel genom personifiering gör att läsvärdet höjs. Att Martin och Olga är från andra länder är lite exotiskt - och mer intressant än att läsa om Göran som är uppväxt två mil från Ringhals och som också började där 1973.
Många faktorer påverkar hur nyhetsvärdet slutligen landar – en bidragande faktor att vi fick läsa om Martin denna måndag var förmodligen att det var just måndag. Lite sparlåga på redationen under helgen ökar chansen för Ringhals och andra aktörer. Allt mer ansträngd ekonomi gör att de journalistiska idealen naggas i kanten, och andra intressen än allmänhetens styr vad vi får reda på genom medierna.
Källor:
Johansson, Bengt, "Vid nyhetsdesken", 2009-02-10
http://www.miun.se/upload/ITM/Demicom/Rapporter%20pdf/DMI-rapport_19_FINAL.pdf
Om vad som visas på förstasidan? Ur GP, Nyhetsvärdering av katastrofer och schlagerfinaler, 2008-05-21, http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=901&a=422193
Artiklar ur HN:
9 februari 2009 – Martin uppskatter den lugna livstilen
http://hn.se/nyheter/varberg/1.209533
3 januari 2009 – Inte svårt för Olga att byta Riga mot Varberg
http://hn.se/nyheter/varberg/1.137166
Återigen gryr dagen och jag vecklar ut Hallands Nyheter vid sidan av min kaffekopp på köksbordet. Vad har då hänt i världen och i vår lilla stad, som finns att informera om så här på måndagsmorgonen den 9 februari? Inte mycket nog för en tidning i alla fall.
På förstasidan finns en liten indragare med rubriken ”Oväder förde Martin till Varberg”. Detta är igen nyhet – Martin kom hit redan 1973, med utrustning till Ringhals kärnkraftverk. Sedan dess jobbar han som med underhållet där, har bildat familj och lever ett gott liv i sitt radhus i Varberg.
Redan när jag för en månad sedan när jag i Hallands Nyheter läste om Olga som stortrivs på Ringhals och med livet i Varberg började jag ana ugglor i reaktorvattnet. Under min tid på JMG läste jag bland annat PR, och jag står med en fot i vartdera lägret. Jag brinner för den trovärdiga och allmänintressanta journalistiken och älskar att nå resultat med hjälp av kommunikation. Det är ett dilemma för mig.
För att skapa ett gott anseende bland oss som bor i Ringhalsverkets närhet behöver vi påverkas. Och det sker säkrast enligt Ringhalsledningens syften om de är aktiva. Därigenom påverkas vi av samhällsdebatten kring kärnkraft, av våra grannar och vänner – ibland i ena riktningen och ibland i den andra. Att Ringhals förser Hallands Nyheter med pressmaterial för att skapa detta goda anseende är för mig uppenbart. Samtidigt kan jag inte klandra dem, då jag själv avser att göra samma sak.
Ändå, tycker jag inte att det är rätt att nyttja medierna så, så länge det hade funnits andra saker att skriva om. Jag är övertygad om att det hade funnits annat att ta upp om Hallands Nyheters ekonomi varit starkare. Visst finns det skribenter som inte agerar utifrån det journalistiska idealet, men med min positiva eller kanske naiva människosyn, tror jag att fler hade velat göra det – om de haft resurser att gräva, undersöka och leta för att hitta mer allmänintressanta ämnen.
I Nyhetsdesken, av Bengt Johansson, som för övrigt var en av de fantastiska lärarna på JMG under ht08, framgår kritierna som gör att en artikel slutligen publiceras. Tyngst väger det som kallas ”Intressant för publiken” medan ”Viktigt för publiken” värderas lägre av de som väljer ut nyheterna för publicering. Men också timing och tidningens policy spelar roll.
Det journalistiska idealet innebär att journalisterna vill informera, granska och tolka händelser och skeenden som är viktiga för medborgarna i samhället. Man ska få möjlighet att hålla sig tillräckligt informerad för att kunna agera i demokratin. Detta skriver både Johansson och Marina Ghersetti om när de talar om nyhetsvärdering. Men då ekonomin är en förutsättning att förhålla sig till även för medieföretag, så gäller det att göra en tidning som känns intressant för läsarna, och till en så liten kostnad som möjligt.
Då kan det vara tacksamt att ta emot material från exempelvis Ringhals. Packat och klart, och med en vinkel som gör att man får fram Ringhals verksamhet i ett trevligt sammanhang.
De flesta av oss tycker om att läsa om andra människor, vilket också Johansson visar i texten ”Nyhetsdesken”. Att skapa en vinkel genom personifiering gör att läsvärdet höjs. Att Martin och Olga är från andra länder är lite exotiskt - och mer intressant än att läsa om Göran som är uppväxt två mil från Ringhals och som också började där 1973.
Många faktorer påverkar hur nyhetsvärdet slutligen landar – en bidragande faktor att vi fick läsa om Martin denna måndag var förmodligen att det var just måndag. Lite sparlåga på redationen under helgen ökar chansen för Ringhals och andra aktörer. Allt mer ansträngd ekonomi gör att de journalistiska idealen naggas i kanten, och andra intressen än allmänhetens styr vad vi får reda på genom medierna.
Källor:
Johansson, Bengt, "Vid nyhetsdesken", 2009-02-10
http://www.miun.se/upload/ITM/Demicom/Rapporter%20pdf/DMI-rapport_19_FINAL.pdf
Om vad som visas på förstasidan? Ur GP, Nyhetsvärdering av katastrofer och schlagerfinaler, 2008-05-21, http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=901&a=422193
Artiklar ur HN:
9 februari 2009 – Martin uppskatter den lugna livstilen
http://hn.se/nyheter/varberg/1.209533
3 januari 2009 – Inte svårt för Olga att byta Riga mot Varberg
http://hn.se/nyheter/varberg/1.137166
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)