Blogg D - behjärtansvärt eller orättvist

Kampanjjournalistik. Är det behjärtansvärt eller bara orättvist? Att medierna går samman för att påverka läsare och allmänhet i en viss riktning i en viss fråga är ett avsteg från den objektiva journalistiken. Att förmedla skeenden på ett objektivt vis är journalisternas uppgift. De förväntas, åtminstone i de mer seriösa medierna, på nyhetsplats vara opartiska. Snarare gäller det för dem att låta alla komma till tals. Låta båda sidor framhålla sina argument. Det ska vara rättvist. Men, kommer det någonsin att bli rättvist. Oavsett vilket ämne journalisterna/nyhetscheferna väljer att lyfta fram så innebär det samtidigt att andra ämnen inte får plats i tidningen.

Journalistkåren får alltid göra val - ska vi skriva om det? Ska vi skriva om det igen från en annan vinkel? Bör vi inte skriva om detta också? Den stadsdelen har vi aldrig skrivit om det, borde den inte stå på tur nu? Man väljer och väljer bort - enligt min mening är det svårt att vara helt objektiv.

Förutom val av ämnen så har journalister, som alla andra människor, sina preferenser. Man tänker på det som står en nära - eller på annat sätt berör en. Sen finns det mängder med ämnen som aldrig ens kommer in i min tankevärld - och inte kan jag komma på dem nu heller för då hade det ju varit i just min tankevärld.

Att journalister skriver om Dawit är förståeligt, och för oss i länder med pressfrihet är det inte många som förstår varför det skulle vara konstigt att lyfta fram en så demokratiskt viktig fråga. Men, även om detta är behjärtansvärt - så sker det alltid på någon annans bekostnad. Den plats och de resurser som medierna ägnar åt Dawit-rapportering, kunde i annat fall ha rapporterat om något annat - som också känts angeläget. Exempelvis om den stora ohälsan - utbrändhet. Även det hade behövt kampanjas om. Ur läkares, ledares/chefers, anhörigas, utsattas synvinkel. Man kunde driva en kampanj som skapar en större medvetenhet om vad ledarna kan göra för sina underställda. En större medvetenhet om hur en företagskulturs normer styr och driver till utbrändhet. En större medvetenhet hos de som är i riskzonen, ska hjälpa sig själva - att se klarare på sin situation så de inte går ner i det svarta hålet. En större medvetenhet hos alla människor för att de ska se tecknen hos sina medmänniskor.

Jag märker att jag själv ofta får idéer kring möjliga artiklar/reportage där jag på något sätt skulle fungera som upplysare - för att skapa en bättre värld. Att göra människor uppmärksamma på större problem för att leva ett bättre liv, men jag blir alltid lika kluven - för jag inser ständigt att jag är subjektiv. Jag utgår från vad jag själv känner och tror på - på samma sätt som svenska medierna driver sin fråga kring Dawit.

Behjärtansvärt, men aldrig helt rättvist om man ser till preferenser och balans.

/Lena