Långt från Stureplans droger

Hur just lämnat Ekdal och TV-soffan här på västra sidan av Sverige, ett gott stycke från Stureplan. Inte för att jag tror att det bara är där det förekommer droger. Även i lilla Varberg sägs det vara läskigt vanligt förekommande bland ungdomarna.

I Ekdal satt såväl hälsominister Maria Larsson (kd), som "krogpolis-mästaren" och kändisjournalisten Anders Nylén med flera. Många viktiga synpunkter lyftes fram och jag önskar att debattprogrammet hade hållit på i minst en timme till, då kanske man till och med hade kommit fram till någon givande slutsats. Man var flera gånger inne på det som jag tror är nyckeln... men det är också den svåraste lösningen. I mina ögon handlar det inte om skärpt alkohol- och drogpolitik, eller mer kompetenta socialarbetare, eller att skulden ligger hos journalisternas snuttifierade rapportering, eller kändisar som dåliga förebilder. Det handlar om det svåraste att förändra, attityder! Ungdomars attityder som idag är baserade på att det nog inte är så farligt att pröva, och ta lite nästa gång också...

Och för att ändra attityder måste man börja nerifrån. Det gäller som i all annan påverkan att väcka uppmärksamhet och att därefter ge ungdomarna mer kunskap. Det är bara att inse att hur mycket vi än tjatat och försökt få dem att förstå faran med droger, så har vi inte nått fram. Vi har inte talat med dem på ett sätt som de blivit berörda av.

Och det svåra i detta är att det kostar samhället - i tid och pengar - att genomföra en kampanj som går fram hos föräldrarna - hos lärare och andra vuxna - och hos ungdomarna - hos barn i förebyggande syfte innan de kommer upp i tonårens nyfikenhet att testa nytt. Vi har inte heller använt oss av goda förebilder - kändisar som föregår med gott exempel och som ungdomarna lyssnar och ser upp till - för att via dem skapa en annan attityd.

Jag tillhör dem som, naivt möjligen, tror att kommunikationsinsatser löser mycket mer än vi tror! Och på ett positivare sätt en administrativa styrmedel som lagar mm. Men, det kostar - i början - men lönar sig i det långa loppet! Jag hoppas på en livaktig debatt kring dessa frågor i medierna.

Förutom detta vill jag ge en stor kram till Lena Adelsohn-Liljeroth som också var med i Ekdal, där hon propagerade mot de ideal som skapas genom skelettliknande mannekänger. Inget nytt fenomen - men inte mycket har hänt sedan Twiggy gick på catwalken.

Varför läser jag journalistikkursen?

Lena Sandersson heter jag och är bosatt strax norr om Varberg tillsammans med Jonas, våra två söner och två flatcoated retrieverhundar.

Anledningen till att jag sökt denna kurs är att jag tycker det finns så mycket att berätta om människor, miljöer och annat som man kanske inte tror är så intressant egentligen. Men jag tror att alla har något speciellt - en egen historia.

Utöver det så jobbar jag inom marknadsföring och information, och har läst MKV på JMG i Göteborg under förra året. Jag har haft planer på att bli journalist, men det är då många delar i mitt liv som ska stämma så jag är inte övertygad. Efter att ha läst om medier, PR och demokratiska perspektiv har jag en syn på journalistik som något värdefullt - men också ständigt utsatt för hot från olika intressenter.

Mitt syfte med denna kurs är att lära mig yrket praktiskt när det gäller att skriva och skapa intressanta berättelser, och att jag i framtiden alltid har med mig min syn på sundhet och ärlighet i det jag gör oavsett det blir inom reklam, PR, "författeri" eller på en redaktion. Ser mycket fram emot kursen och hoppas jag hinner med den parallellt med jobb och familj.

På nya äventyr

Jaha, idag öppnas min blogg med syfte att vara ett verktyg i min kurs i journalistik via Karlstad Universitet. Ser mycket fram emot denna - och än så länge verkar även distanskursupplägget via First Class lovande...